Lycka.
Leksands IF, finns det något bättre? - Det kan det inte finnas.
Det går inte att beskriva gårdagens kväll i ord. Det var en sån där underbar kväll som man inte kan förstå om man inte upplevde den. Bara massa leksingar överallt och partysuget folk, livemuisk, bra dessutom, och Leksandsvinst, laget som kom och festade med oss m.m. Min kväll var mer än lyckad.
Jag älskar verkligen Leksand. Hur nere i botten man än är så blir man alltid glad av en match. Även om de spelar kasst så får man träffa underbart folk och skrika ut agritioner.
Igår var det dock bara glädje. Umgicks med två underbara vänner och träffade folk som Jompa och Sofie där. Kramades med Leksands spelare, dansade med leksingar, en och annan smäll hit och dit, en massa hopp och klapp. Kvällen var bättre än ord kan beskriva!
Nu ska jag dra mig hem till Maya, jag Maya, jon och kanske Sara ska fördriva kvällen tillsammans.
Ha det bra!
Torsdag.
Allt är precis så som det inte borde vara. Jag är sjuk, eller åtminstonde inte frisk, ligger efter i matten, vet inte när eller med vem jag ska göra nationella engelska speaking, begravning om en vecka, förvirrad i allmänhet.
Förvirrad och frusen. Kan någon hjälpa mig? Snart är julen här, mys. Men det är som Mimmi sa igår, när man går i skolan hinner man inte uppskatta julen. Hon har så sant. Alldeles för mycket stress och åter stress.
Hinner inte ens försöka bli klar med projektarbetesrapporten eller titta på utbildningar efter gymnasiet. Jag har inte tid. Det finns inte tid till mig själv för tillfället. Alltid något som måste göras.
Ska lägga mig och sova nu, behöver det. Önskar att allt var bra igen när jag vaknar.
Ha det bra.
Gammalt inlägg...
Önskar att allt inte var så komplicerat. Att det livet kunde bara kunde få flyta på ibland. Men när man tror att det för en gångs skull går bra så händer alltid något. Just nu känns det som allt har hänt. Orkar egentigen inte klaga. Vissa säger säkert, vad har hon att klaga över.
Men ingen känner mig egentligen, nej jag tror inte jag har släppt någon in på riktigt. Tänk om man kunde det, om man verkligen kände att här kan jag säga precis vad jag vill. Men ibland går det bara inte. Jag vet inte varför. Jag bryr mig mer om andra än mig själv. Vill inte sitta och klaga när jag vet att andra har det minst lika dåligt, om inte värre.
Så de som läser det här, glöm vad jag skrivit. Jag ville bara få det nerskrivet. vet inte ens varför jag publicerar det.
Ska till Maya nu, hoppas Sara kommer också. För det vill jag verkligen. Ni är mina två bästa vänner tjejer. I vått och tort har ni varit kvar, känns som om vi känt varandra i en evíghet, även om det bara varit sen mellanstadiet. Men det börjar bli ett tag sen det också, vi börjar växa upp.
Tack för ditt sms idag Mimmi. Du vet verkligen när jag behöver det, utan att ens veta om det själv. Jag älskar dig vännen. Hockey på onsdag igen, där hör vi hemma!
ska åka nu, ha det bra byebey.
Inte som man vill ibland..
Mitt bloggskrivande går verkligen i vågor. Det finns inte så mycket tid till att bara sitta vid datorn i milos stressade vardag. Just nu känns allt bara väldigt dåligt om jag ska vara ärlig. Gillar inte att klaga så folk ser, men jag erkänner den här gången.
Först och främst beror det på Marie. Jag tycker jag blir förföljd av cancerfall sen det hände. Överallt hör man om personer som blivit drabbade och hur vissa klarat sig, andra inte. Det är hemskt det där, inte alls rättvist.
Skolan tar upp hur mycket tid som helst också, orkar inte mycket mer. Skönt att det kommer ett jullov som man kan vila lite på snart. Men innan dess så är det en jäkla massa stora prov, kemi, fysik och matte. Känner att mitt fokus på skolan har inte varit den bästa den senaste veckan eller de senaste veckorna.
Har gått och dragit på mig en dum förskylning eller något också. Är trött och slut, känner mig febrig men inte så hög feber, fryser och lite snorig. Inte kul alls, har inte tid att vara sjuk.
Det är väl fler saker som inte riktigt är toppen heller. Jon har nu muckat från lumpen och befinner sig i Stockholm istället. Saknar honom som en idiot. Kommer förmodligen inte hem förrän till jul, hur ska jag klara av det?
Ibland känner man sig lite bortglömd. Massa saker som har hänt den senaste tiden som jag får höra i sista sekund och inte har en aning om att det ska ske. Jag orkar inte bry mig längre, jag vet vilka jag kan lita på och vilka som hör av sig. Jag håller mig till dem. Orkar inte vara den som hör av mig till allt och alla, har inte orken till det.
Oj, det här blev ett långt inlägg. Men jag kände att jag behövde skriva av mig. Många tankar som snurrar en kväll som denna. På tal om nutid så leder Leksand för tillfället över Växjö med 1-2. Hoppas de klarar av att vinna den här matchen, viktigt med en vinst.
Nu ska jag i alla fall avrunda det här inlägget, ha det bra!
uppdatering: leksand vann med 2-5, skönt!
Börjar sjunka in nu.
Om inte det här tog kol på en tillräckligt så gör skolan det. Jag orkar inte mer nu. Allt stressas fram. Tiden som inte finns försöker jag få fram. Varför kan jag inte bara försöka säga nej ibland?
Men en sak vet jag. Det är att du är saknad och du kommer ha så många personer som visar att du betydde något där på din begravning. Vill inte att den dagen ska komma, vill fortfarande tro att du är där ute någonstans, bara att jag inte har träffat dig på ett tag. Svårt att förstå.
Ska sova nu. Försöka koppla av ett tag.
GodnaTT
I miss You!
Jag saknar. Det ordet som kan användas i många meningar den här veckan.
Saknar....
...ditt leende och ditt vackra blonda lockiga hår
...dina roliga komentarer och allt du gjorde
...se alla glada, de borde få le igen
...att krama och pussa på min pojk
...snön som låg så fin
...att ha motivationen till skolan och mycket annat
Listan kan göras lång, men jag slutar där. Vill bara säga att tack för allt stöd från många håll. Det betyder faktiskt hur mycket som helst att ni bara säger några ord om det som hänt.
Saknaden är stor.
Men hon är med hos här
Alla minnen med henne håller vi kär
Var den du é
Så ska du få se
Livet ändras nu men har mycket att ge
Varje liten sak som hon gjorde
Varje litet ord som hon förde
Fick oss att förstå, att hon var underbar då
Hon kommer alltid i våra hjärtan bestå
Som en ängel är du
Som vi får tänka på nu
Även om det inte känns så var dag
Så är det upp till oss att försöka förstå
Att inget kommer någonsin mer bli som då
Men även om det inte blir som förr
Så kommer vi klara det här
Varje liten sak som hon gjorde
Varje litet ord som hon förde
Fick oss att förstå, att honvar underbar då
Hon kommer alltid i våra hjärtan bestå
Mörker.
Det som inte borde ha hänt har hänt.
Det som alla hoppades på att det inte skulle ske har hänt.
Det är så himla svårt att förstå det, jag har nog inte förstått det än. Jag kommer aldrig mer se dig le, aldrig krama dig igen. Du kommer aldrig mer stå i den lilla röda stugan och klippa någon när man går förbi. Det kommer aldrig mer vara en midsommar likt de som varit de senaste åren.
Det var skönast för dig, det är så sant. Jag led verkligen med dig på slutet. Men du borde inte ha fått någon sjukdom från början, det borde inte ha skett. Men av någon konstig anledning, som jag inte kan förstå, så var det meningen att det skulle ske. För jag säger alltid att allt har en mening. Men den här gången är den väldigt svår att se.
Jag vet inte hur det kommer gå med allt och alla. Men tiden läker väl såren ganska bra i alla fall. Kvar blir väl ärren som man får lära sig att leva med.
Allting i min vardag har fått en vändning. Ser inte alls allt med samma ögon som förut. När man kommer hem om dagarna är det en ganska dunkel känsla. Alla funderar hit och dit och pratar ganska mycket om det som hänt med varandra. Ingen kan släppa det, jag är nog den som håller det hårdast.
Nu ska jag fortsätta skriva lite på min projektarbetsrapport. Försöka ta tag i något i alla fall.
Ha det bra, eller så bra ni bara kan!
Framtiden?
Många olika tankar.
Vad är man intresserad av?
Plugga vidare, när?
Ut och resa, med vem och vart?
Mål, vad har jag för mål egentligen?
Slumpen får avgöra mitt långa liv.
Men en plan borde man väl ändå ha?
Förutom framtiden så finns fortfarande många tankar i nuet. Hur ska man klara den här tiden som kommer? Varenda gång min mobil durrar får jag en klump i magen. Vill att allt ska gå tillbaka några månader. Då var allt näst intill perfekt.
Nu ska jag springa vidare på lektion. Ha det bra!
Ord med betydelse.
Allt rusade omkring allt stannde upp. Nu vet jag vad jag känner. Ett avsked, borde man? Se dig lida eller minnas dig som frisk? Inte stressa upp sig för något. Men varje samtal kan vara det där. Hemska samtalet där någon berättar. Vill inte att det ska komma nu, känner inte för det. Jag vill vara glad ett tag nu. Dela min glädje med andra.
Hoppas alla klarar sig. Men det finns de som inte ser. Ser när jag ler. Jag önskar du var här nu. Även om din röst inte var den samma vet jag att du är du. Du älskar mig och jag dig. Vi vet att det är vi två. Känns bara så bra med dig. Du och jag, vi.
Fotsteg trampar vidare, kroppen kämpar på. Det går nog nu, vi får se vart det leder.
Kvällen är ung, ta vara om varandra.
Helg..
Jag var så lycklig för drygt en vecka sedan. Allt kändes toppen och det hade blivit vinter ute. Snön låg och gnistrade och kylan gjorde att man fick den där myskänslan. Men nu är allt tvärt om. Ute är det slask om dagarna och mörkt på kvällarna, humöret är verkligen inte på topp. Jag har aldrig haft så lätt att få fram tårar i hela mitt liv tror jag. Önskar verkligen att man kunde göra något, men det går inte. Man känner sig så hjälplös.
Ikväll ska jag bara ta det lugnt, hela helgen för den delen. Känner att jag behöver slappna av. Jag, Maya och kanske Amanda ska titta på massa gamla bilder och bara mysa. Något skratt här och var kommer det antagligen bli, även tårar kommer nog komma. Men ibland är det bara så skönt att umgås med personer man tycker om och att det inte gör något om man bara är.
Bakade nyss en kladdkaka med valnötter i som jag tänkte gå ut i köket och smaka lite på. Hoppas dagen varit till er belåtenhet.
Dagar man önskade inte fanns...
Du har alltid funnits någonstans i mitt liv, på ett eller annat sätt. När jag växte upp så kommer jag ihåg hur du lärde mamma göra en inbakad fläta i mitt hår när vi var på någon släktings kalas uppe i Rättvik. Du var en glädje som lyste upp vid släkttillställningar. Du ordnade hur mycket som helst, välkomnade alltid personer på alla sätt. Vi diskuterade en gång när du klippte mig hur farmor haft det svårt på grund av allt. Det visade sig att det kunde bli värre. För du ska försvinna ifrån oss, det är hemskt.
Kan inte låta bli att fälla en tår när jag tänker på det. Hur gärna jag vill försöka vara glad över andra saker i livet så finns tankarna hos dig hela tiden. Jag trodde verkligen inte att det var så illa som det var. Mamma har säkert försökt förklara för mig många gånger men jag förstod inte riktigt, ville inte förstå. När beskedet kom försvann hoppet som levt inom oss. För även om vi kanske anat att det kunde hända ville vi inte acceptera det.
Nu rinner tårarna det går inte att hålla tillbaka. Du har gjort så mycket för så många utan att veta om det. Att du inom en kort tid inte finns med oss längre är ofattbart, verkligen ofattbart!
Ingen förstår nog vad jag skriver just nu, den som gör håller antagligen med mig till hundra procent. Vill inte gå ut med namn och adress och hej svejs allt. Det kändes bara skönt att skriva av sig.
Ordet dö är ett rått, kallt och hemskt ord. Speciellt när man säger att du kommer dö. Det går inte att uttrycka sig så utan att känna sig dålig. När andra blir berörda så försöker man beklaga sorgen, men kan inte riktigt förstå hur de känner. Det är inte förrän man går igenom det själv som man förstår.
Nu måste jag springa vidare. Men ta hand om er alla och lev i nuet, man vet aldrig när det tar slut!
Miss you like crazy.
Now that youre gone I realize
Without you
Lifes like a song without music
Without you
This world wont be the same
I need your love, every minute
I need your love, every day
I need your love, every minute
I need your love, come back and stay
I miss you like crazy
Even More than words can say
I miss you like crazy
Every minute of every day
Det är så sant som orden säger. I miss you like crazy, snälla kom tillbaka!
