Dagar man önskade inte fanns...
Ibland önskar man bara att saker inte händer, att man kunde spola tillbaka tiden och ändra det som gick fel. Men i det här fallet går det inte att göra något åt saken. Det som hänt, har hänt. Nu återstår att försöka förstå och tackla det på sitt eget lilla vis. För hur man än känner just nu så kan man inte neka att det är hemkst. Vissa kanske känner ilksa, andra kommer kanske tårar av ledsamhet och för vissa kan det kännas orättvist. Alla dessa tankar har kommit hos mig, det är inte rätt! Det borde inte få hända en så fin person som dig!
Du har alltid funnits någonstans i mitt liv, på ett eller annat sätt. När jag växte upp så kommer jag ihåg hur du lärde mamma göra en inbakad fläta i mitt hår när vi var på någon släktings kalas uppe i Rättvik. Du var en glädje som lyste upp vid släkttillställningar. Du ordnade hur mycket som helst, välkomnade alltid personer på alla sätt. Vi diskuterade en gång när du klippte mig hur farmor haft det svårt på grund av allt. Det visade sig att det kunde bli värre. För du ska försvinna ifrån oss, det är hemskt.
Kan inte låta bli att fälla en tår när jag tänker på det. Hur gärna jag vill försöka vara glad över andra saker i livet så finns tankarna hos dig hela tiden. Jag trodde verkligen inte att det var så illa som det var. Mamma har säkert försökt förklara för mig många gånger men jag förstod inte riktigt, ville inte förstå. När beskedet kom försvann hoppet som levt inom oss. För även om vi kanske anat att det kunde hända ville vi inte acceptera det.
Nu rinner tårarna det går inte att hålla tillbaka. Du har gjort så mycket för så många utan att veta om det. Att du inom en kort tid inte finns med oss längre är ofattbart, verkligen ofattbart!
Ingen förstår nog vad jag skriver just nu, den som gör håller antagligen med mig till hundra procent. Vill inte gå ut med namn och adress och hej svejs allt. Det kändes bara skönt att skriva av sig.
Ordet dö är ett rått, kallt och hemskt ord. Speciellt när man säger att du kommer dö. Det går inte att uttrycka sig så utan att känna sig dålig. När andra blir berörda så försöker man beklaga sorgen, men kan inte riktigt förstå hur de känner. Det är inte förrän man går igenom det själv som man förstår.
Nu måste jag springa vidare. Men ta hand om er alla och lev i nuet, man vet aldrig när det tar slut!
Du har alltid funnits någonstans i mitt liv, på ett eller annat sätt. När jag växte upp så kommer jag ihåg hur du lärde mamma göra en inbakad fläta i mitt hår när vi var på någon släktings kalas uppe i Rättvik. Du var en glädje som lyste upp vid släkttillställningar. Du ordnade hur mycket som helst, välkomnade alltid personer på alla sätt. Vi diskuterade en gång när du klippte mig hur farmor haft det svårt på grund av allt. Det visade sig att det kunde bli värre. För du ska försvinna ifrån oss, det är hemskt.
Kan inte låta bli att fälla en tår när jag tänker på det. Hur gärna jag vill försöka vara glad över andra saker i livet så finns tankarna hos dig hela tiden. Jag trodde verkligen inte att det var så illa som det var. Mamma har säkert försökt förklara för mig många gånger men jag förstod inte riktigt, ville inte förstå. När beskedet kom försvann hoppet som levt inom oss. För även om vi kanske anat att det kunde hända ville vi inte acceptera det.
Nu rinner tårarna det går inte att hålla tillbaka. Du har gjort så mycket för så många utan att veta om det. Att du inom en kort tid inte finns med oss längre är ofattbart, verkligen ofattbart!
Ingen förstår nog vad jag skriver just nu, den som gör håller antagligen med mig till hundra procent. Vill inte gå ut med namn och adress och hej svejs allt. Det kändes bara skönt att skriva av sig.
Ordet dö är ett rått, kallt och hemskt ord. Speciellt när man säger att du kommer dö. Det går inte att uttrycka sig så utan att känna sig dålig. När andra blir berörda så försöker man beklaga sorgen, men kan inte riktigt förstå hur de känner. Det är inte förrän man går igenom det själv som man förstår.
Nu måste jag springa vidare. Men ta hand om er alla och lev i nuet, man vet aldrig när det tar slut!
Kommentarer
Postat av: Mimmi
Nu kanske inte jag vet vem det här handlar om, men när du skriver detta så får jag dyker det upp en sån underbar person i mitt huvud som inte har det lätt just nu. Vi har pratat om henne och du kanske nu vet vem jag menar. Jag tänker iaf på henne varje dag! Det känns så overkligt och hemskt.. Ibland så vill man inte se det som just händer utan man hoppas hela tiden på att ett mirakel ska inträffa och att det ska bli bra igen!
Och Milo, om du behöver någon att prata med så hoppas jag att du vet att JAG finns här för dig! Nu kanske jag inte skrev det här inlägget så bra formulerat men jag hoppas att du förstår...
<3
Trackback
