Förra inlägget blev väldigt deppigt och jag kan inte påstå att jag känner någon skillnad. Har inte alls kunnat fokuserat på skolan den här veckan, inte på något annat heller egentligen. Vill bara att ett mirakel ska ske och allt blir som vanligt igen. Men inget kommer någonsin bli som vanligt igen, aldrig mer.

Jag var så lycklig för drygt en vecka sedan. Allt kändes toppen och det hade blivit vinter ute. Snön låg och gnistrade och kylan gjorde att man fick den där myskänslan. Men nu är allt tvärt om. Ute är det slask om dagarna och mörkt på kvällarna, humöret är verkligen inte på topp. Jag har aldrig haft så lätt att få fram tårar i hela mitt liv tror jag. Önskar verkligen att man kunde göra något, men det går inte. Man känner sig så hjälplös.

Ikväll ska jag bara ta det lugnt, hela helgen för den delen. Känner att jag behöver slappna av. Jag, Maya och kanske Amanda ska titta på massa gamla bilder och bara mysa. Något skratt här och var kommer det antagligen bli, även tårar kommer nog komma. Men ibland är det bara så skönt att umgås med personer man tycker om och att det inte gör något om man bara är.

Bakade nyss en kladdkaka med valnötter i som jag tänkte gå ut i köket och smaka lite på. Hoppas dagen varit till er belåtenhet.